Sverige – ett fröland?
Som ett led i att ge oss alla i projektet en gemensam kunskapsbas kommer här först en liten historisk tillbakablick.
På 1970-talet, när beredskapsfrågan var lika aktuell som idag, gjordes en del utredningar och undersökningar om möjligheten för en inhemsk produktion av köksväxtfröer. På den tiden bedrevs ännu en hel del inhemsk förädling av köksväxtsorter, men själva fröproduktionen hade nästan helt försvunnit från landet. Hortonomen Birgitta Ottosson konstaterade 1984 att ”Större delen av vår köksväxtfröproduktion är förlagd till Sydeuropa. Utvecklingen har även gått mot en ökad användning av utländska sorter vilket innebär ett allt större beroende av fröimporten. Fröodlingskunnandet inom landet håller på att försvinna med den generation som var fröodlare på 1930- och 1940-talet. Ur beredskapssynpunkt är denna situation otillfredställande.”
Ottossons beskrivning kunde lika gärna vara skriven idag och är lika aktuell fortfarande. Hur var det då bevänt med fröodlingen tidigare? Inledningsvis kan sägas att fröodling har ägt rum i Sverige lika länge som det odlats köksväxter. Till och med den äldsta trädgårdslitteraturen tar upp fröodling som en naturlig integrerad del av odlingen. Men det har också förekommit import av frö i många hundra år. I början av 1900-talet kom förädlingsverksamhet av köksväxter igång i Sverige och det blev då också aktuellt med mer omfattande kommersiell fröproduktion. Främst ägde odlingen rum nära förädlingsföretagen i Skåne och omfattande under 1930-talet mellan 30 och 50 hektar. När andra världskriget innebar importrestriktioner blev den svenska fröodlingen ännu mycket större och omfattade i princip alla köksväxtslag som odlades i Sverige och frö odlades på nästan 500 hektar. Ännu 1950 odlades nästan 200 hektar med köksväxtfrö årligen i Sverige. Odlingen hade då i mångt och mycket flyttats från Skåne till Öland.
Den historiska statistiken visar också vilka arter som varit mest problematiska att fröodla i Sverige: Skördarna av sallat-, selleri- och lökfrö varierade mycket mellan åren beroende på väderförhållanden. Kålrot, spenat, palsternacka och beta var mer tillförlitliga. Under 1960-talet upphörde den svenska köksväxtfröodlingen efterhand till förmån för importerat utsäde. Högre skördesäkerhet i varmare klimat och billigare arbetskraft är några av förklaringarna.
Går det att återskapa en ny guldålder för svensk köksväxtfröodling? Antagligen inte på exakt samma sätt som för 80 år sedan, men historien visar att förutsättningarna finns. Klimatet idag är ett annat och nu är det istället Sydeuropa som blivit för varmt för fröodling. Vi har också en annan tillgång till hjälpmedel som odlingstunnlar och fiberdukar numera. Kanske kan Sverige åter bli ett fröland?